texter
Prosa- o poesi
av askersundaren
Lennart Pernestrand
Vi befinner oss i slutet av den snabba raksträckan in i sommarlandet. Det är dit du har längtat, när vinterkylan och mörkret varit som mest påfrestande. Och ändå - just nu känner du det säkert som jag gör: man vill bromsa tiden. Man vill stanna mitt i psalmen "Den blomstertid nu kommer..." - vara kvar i de sista förberedelserna hos naturen, följa knopparnas sprickning (nåja, vårt land är avlångt - vi har olika utvecklingsstadium i den processen), se solhavet växa och känna det varma regnet, andas in dofterna av syrén och nyslaget gräs...
Jag ser en romantisk bild av sommaren framför mig. Jag finns i den som en del av den.
I en liten solbelyst skogsglänta sitter man, med en bilfilt mellan sig och gräset. Runtom darrar gröna, gula och vita strån och syrsornas flitiga stråkorkester spelar sin mer än kvartalslånga symfoni. Man känner de söta dofterna från rödklövern och luktstråken av kåda och barr inifrån skogen, ser molnen jaga varandra och försvinna, upplösas i det blå - - - och så skruvas termoslocket av och kaffedoften breder ut sig över alltsammans! Kanhända kommer en svärm getingar störtdykande över wienerbröden (köpebröd för en gångs skull). Och medan man är upptagen med brödet i ena handen och en plastmugg med rykande dryck i den andra, anfaller en myggflottilj på ens nacke och vrister. Vad gör det - det hör till.
Mot kvällen går man barfota över rötter och mossa, känner de gamla gula barren på marken som nålar mot fotsulorna, går ner mot stranden och får sand mellan tårna, tar de oviga stegen ut på de släta hällarna i vattenbrynet - de är ännu heta - och i små skrevor växer tunt, vekt gräs, som kittlande penslar ens fötter. Vattnet kluckar mot stenarna.
Så närmar sig solen myntspringan i horisontens hemliga anläggning. Men ännu en stund breder guldet ut sig som en orolig gata över det sömniga vattnet.
Det är sommar.
Lennart
Mera prosa: Gå till Från åldersfjället
sommarpoesi
lupinerna står
i examenskorridorerna
snart invaderas
alla ängar
och dikeskanter
de blå och vita
anemonljusen har
börjat slockna
men nu har vi
doftande hägg
konvaljer utan avsked
och
rosor rosor rosor
syrenernas vita
och lila dofter
i systerbuskar
lekande fjärilar
över ängarnas löften
syrsornas stämövningar
den söta doften
av insjövatten
dammet
över torra åkrar
den lediga mjuka viden
den doftande enens
ljusa nygrönska
en morgonspindlad
måbärshäck
bråttom
med sin sommarväv
dra din anda djupt
och njut av livet
Lennart
